Svarthuset av Peter May

När Kriminalkommissarie Fin Mcleods son omkommit i en olycka och hans äktenskap upplösts av brist på gemensam förankring sker ett mord på Mcleods hemö Isle of Lewis i de Yttre Hebriderna utanför Skottland. Mordet har starka likheter med ett annat mord som Mcleod har utrett i Edinburgh och Fin ser en möjlighet att fly tillvaron och återvända hem. Hem till ön där den allsmäktige Guden och naturen styr tillvaron och där det finns en stor avsaknad av framtidstro. Den mördade mannen är en känd plågoande från Fins skoltid och mordutredningen blir en smärtsam upplevelse med relationer och gömda minnen från förr. Framförallt måste han konfronteras med Massaili, hans första stora kärlek som nu gift sig med hans barndomsvän. Svarthuset har allt en bra deckare ska ha, tycker jag, det råa mörka, spännande människoöden, mystiska platser, bra gestaltning, väldigt mycket spänning och inte alltför mycket blod. Jag slukade den och kastade mig sedan över del två och tre. Modernista 2013.

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

Amanda Svensson tar mig med på en spännande resa, i verklighet och fantasi. Vad som är på riktigt och vad som är på låtsas är inte lätt att veta och längst resan tappar det betydelse eftersom språket och historien är så fantastiska. Bokens huvudperson är en ung kvinna som ska börja på Folkhögskola någonstans i Skåne. Första dagen träffar hon Poeten och dras in i en farlig, destruktiv karusell. Poeten dikterar verkligheten, ibland heter hon Lilja, ibland Sylvia och ibland Astarte. Att skriva blir allt svårare och nätterna är sömnlösa.                                                                                             

Så kommer Ilse till skolan, Lilja blir Mary Read medan Ilse är Anne Bonny och som pirater skapar de storslagna äventyr, men innan Ilse upptäcker och förstår blåmärkena, brännsåren och de intrikata mönstren på Marys mage är allt på väg att sluta riktigt illa. Och hur slutar det egentligen? Norstedts förlag 2014.

Odinsbarn av Siri Pettersen

Hirka är född utan svans och har hela sitt liv levt med tron om att hon blev anfallen av vargar som liten och därför sargades svårt. Nu när hon nästan är vuxen förstår hon att det inte alls är sant, hon kan inte famna, utnyttja kraften som strömmar genom alla levande varelser, och hon är inte av denna världen. Vem är hon då och var finns hennes föräldrar? Nu ska hon snart stå inför rådet och Siaren, den allsmäktige korpen och hennes hemlighet kommer obönhörligt att avslöjas om inte Rime kan rädda henne? Rime som är född in i rådet som arvinge i en av tolv mäktiga familjer, men valt bort möjligheten till ett priviligierat liv för att istället tjäna som skugga, en slags elitsoldat. Tillsammans får de stor betydelse för Ymslandets framtid. Siri Pettersen bygger skickligt upp en ny sorts fantasyvärld, baserad på nordisk mytologi, där människan är den oönskade, konstiga. Hirka är en ovanlig hjältinna, stark, modig och läkekunnig. Tillsammans med sin tama korp tar hon med oss på ett oförglömligt äventyr. Låna Odinsbarn på biblioteket, vi har fortsättningen också.

Rosa Candida av Auður Ava Ólafsdóttir

Ett omslag betyder så mycket, jag tycker att det t.o.m. kan förstärka en läsupplevelse. I det här fallet var omslaget helt avgörande för att jag skulle läsa den här boken. Lobbi är en ganska vilsen ung man. Han har förlorat sin mamma och blivit förälder till en liten flicka, allt naturligtvis helt oplanerat. Han har fina betyg och hans pappa vill att han läser vidare på universitetet, men Lobbis stora intresse är odling och växter, alldeles speciellt rosor, och han vill ägna sig åt trädgårdsodling. Han söker plats på en berömt klosterträdgård i södra Europa, känt för sina rosenodlingar och beger sig dit tillsamman med sina rossticklingar. Vi får följa med. Lobbis stora sorg efter mamma följer också med, men också hans förvirring över att den kvarts natt som han spenderade med Anna i växthuset fick till följd att han numera är pappa till en liten flicka. Efter ett tag i ensamhet i klosterträdgården dyker plötsligt Anna upp med barnet och Lobbis liv ställs på ända igen. Boken har blivit en stor succé, inte bara i hemlandet Island, utan i hela Europa. Läs den!

Efter ekot av Olivia Bergdahl

Huvudpersonen Fanny är besatt av nyheter och statistik, allt kan hon och allt kan hon räkna ut. Siffrorna blir tryggheten och navet som allt kretsar kring. När Fanny kommer till mormor har det gått 693 dagar sen de sågs och mormor vet ingenting om det som har hänt. Olivia Bergdahl, mest känd som estradpoet, har gjort sin skönlitterära debut med Efter ekot och den skildrar på ett lysande vis en relation från förälskelse till sammanbrott. Hur blir man fast i en våldsam relation och hur svårt kan det vara att ta sig ur egentligen? Våldets mekanismer och förövarens sätt att knyta offret till sig, skärma av och bryta ner är lysande gestaltat. Att bemästra och dra nytta av språket är Olivia Bergdahls verkliga superhjälteegenskap och med hjälp av det har hon skrivit en roman som kröp under skinnet på mig och ibland lämnade mig helt andlös som efter en spark i magen.

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

Om jag tänker på en riktigt hemsk barndom är det nära till hands att tänka på närhet till våld av olika slag, alkoholmissbruk och incest. Men tänk dig att i stället växa upp i en familj där du blir försummad känslomässigt. Ingen vill lyssna på dig, ingen vill lära dig något eller förklara saker för dig, ingen vill ta dig på allvar utan gillar att förlöjliga dig istället och ingen tar någonsin på dig eller tröstar dig när du är ledsen.  När någonting oförklarligt inträffar i ditt liv har du ingen att fråga. I Åsa Grennvalls bok deras ryggar luktade så gott får vi möta Jenny som växer upp under 70- och 80-talen och har det precis så, en barndom full av känslomässig försummelse av människor som inte begriper och därför inte kan ställas till svars. I den grafiska romanens form där bild och text samverkar blir budskapet så tydligt och berättelsen oerhört drabbande.

Vägen av Cormac McCarthy

Jag kan förstå dragningskraften till undergångstemat bättre efter att ha läst Vägen.  Cormac McCarthy slår an precis rätt ton för att man som läsare ska förstå hotet och bära det med sig, det är en smärtsam, jobbig, gastkramande, ångestframkallande, nästan outhärdlig och fantastisk läsupplevelse han bjuder på. Någon sorts global katastrof har drabbat jorden, luften är full av sot och stoff som skymmer solen och allt är dött. Pojken och hans Pappa hör till de få överlevande, med ansiktsmasker rör de sig längst en väg med sina få ägodelar i en shoppingvagn. En pistol har mannen, med två kulor i, den ska de använda för att ta livet av sig tillsammans om något hemskt skulle hända. Det de fruktar mest är att träffa på andra människor, det finns ingen moral kvar och människans överlevnadsinstinkter tillåter kannibalism och barbari. Ingen går att lita på. Vid ett tillfälle måste mannen offra en kula på att skydda sig och pojken och då finns inte ens den sista utvägen kvar. Inget hopp har han kvar, mannen, men för pojkens skull intalar han sig att det blir annorlunda när de når havet. Pojken som är oförstörd kanske har en framtid. Det här är lätt årets läsupplevelse för mig, men jag kommer aldrig att våga läsa den igen.

Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Ibland händer det! Jag vandrar runt från den ena mediokra boken till nästa och det känns som ingen läsupplevelse längre kommer åt mig. Det är inget större fel på böckerna, snarare min förmåga att ta de till mig. Jag tänker att nu är det över, ingen bok kommer någonsin mer att drabba mig, det gör mig såklart ledsen eftersom läsning är något av det bästa jag vet. Men så plötsligt kommer Noah och Jude in i mitt liv, ett par konstnärliga tvillingar som är både väldigt olika och väldigt lika. Noah lever livet genom sitt skissblock, varje upplevelse lever han ut genom att teckna av den, ingenting blir riktigt verkligt annars. Hans största dröm är att komma in på konstskolan och få hålla på med det han älskar. Jude lever livet på andra sätt, hon testar livet genom att surfa och utmana både sig själv och omgivningen genom att leva på gränsen för vad som är riktigt okej. Ändå är de allt för varandra och tillsammans har de delat upp världen emellan sig. Så inträffar en svår tragedi och tvillingarna tar avstånd, ömsesidiga svek och hemligheter gör det omöjligt för dem att nå fram och när vi möter de igen tre år senare är de långt ifrån varandra och vilsna på många olika sätt. Men så sker några livsavgörande möten och återigen styrs Noahs och Judes liv in i en ny riktning. Dåtid och nutid blandas ihop i denna bok och det förstärker upplevelsen av en riktigt bra bok, en upplevelse som når hela vägen in i mig. Jandy Nelson har tidigare skrivit Himlen börjar här, låna den och Jag ger dig solen på biblioteket.