Svarthuset av Peter May

När Kriminalkommissarie Fin Mcleods son omkommit i en olycka och hans äktenskap upplösts av brist på gemensam förankring sker ett mord på Mcleods hemö Isle of Lewis i de Yttre Hebriderna utanför Skottland. Mordet har starka likheter med ett annat mord som Mcleod har utrett i Edinburgh och Fin ser en möjlighet att fly tillvaron och återvända hem. Hem till ön där den allsmäktige Guden och naturen styr tillvaron och där det finns en stor avsaknad av framtidstro. Den mördade mannen är en känd plågoande från Fins skoltid och mordutredningen blir en smärtsam upplevelse med relationer och gömda minnen från förr. Framförallt måste han konfronteras med Massaili, hans första stora kärlek som nu gift sig med hans barndomsvän. Svarthuset har allt en bra deckare ska ha, tycker jag, det råa mörka, spännande människoöden, mystiska platser, bra gestaltning, väldigt mycket spänning och inte alltför mycket blod. Jag slukade den och kastade mig sedan över del två och tre. Modernista 2013.

Lilla smycket av Patrick Modiano

Patrick Modiano beskriver så väl sitt Paris i denna melankoliska lilla roman om en förstörd barndom. Thérèse Cardères, som en gång kallades ”lilla smycket”, då hon var sju år, tror sig känna igen sin mor i tunnelbanan. Damen bär en gul kappa. Kan detta verkligen vara den kvinna som dog i Marocko för många år sedan? Sökandet efter ledtrådar från vaga barndomsminnen tar sin fart. Vem var denna kvinna som hade övergivit henne och som hon trodde  var död? Har ni inte läst några böcker av den franske Nobelpristagaren förut så är denna bok en bra början. Romanen är inte lång och Modiano har ett bra flyt i sitt sätt att skriva. En lättläst bok med andra ord. /Christina

Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall

Om jag tänker på en riktigt hemsk barndom är det nära till hands att tänka på närhet till våld av olika slag, alkoholmissbruk och incest. Men tänk dig att i stället växa upp i en familj där du blir försummad känslomässigt. Ingen vill lyssna på dig, ingen vill lära dig något eller förklara saker för dig, ingen vill ta dig på allvar utan gillar att förlöjliga dig istället och ingen tar någonsin på dig eller tröstar dig när du är ledsen.  När någonting oförklarligt inträffar i ditt liv har du ingen att fråga. I Åsa Grennvalls bok deras ryggar luktade så gott får vi möta Jenny som växer upp under 70- och 80-talen och har det precis så, en barndom full av känslomässig försummelse av människor som inte begriper och därför inte kan ställas till svars. I den grafiska romanens form där bild och text samverkar blir budskapet så tydligt och berättelsen oerhört drabbande.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson

Miira är andra generationens invandrare och bor med sina finska föräldrar i Gårdsten, där finns den finska föreningen och där bor flest finnar i 80-talets Göteborg. Miira är född i Sverige, men hon och de andra barnen med finskt ursprung går i ”finneballeklassen”. Den svenskundervisning de får är ”svenska för invandrare” och de möter en vuxenvärld som redan har dömt ut de. Den framtid de möjligtvis kan drömma om är att bli städare eller jobba på bandet på Volvo. Men Miira vill bli statsminister eller hjärnkirurg och i henne gror en väldig ilska, en ilska som försätter henne i många omöjliga situationer. Vuxenvärlden är inte att lita på, förutom Mamma och Pappa som är relativt bra ändå finns en social och sexuell utsatthet som bara ökar Miiras ilska. Ilska över Veras dåliga tänder och sug efter flykt, ilska över Susannas våldsamma Pappa, ilska över pojkarnas blickar och kommentarer, ilska över att vara fast i Gårdsten. Miira gör vad hon kan, hon skriver brev till politiker, hon hotar Susannas pappa med döden, hon slåss med Lasse, men samtidigt vet hon att hennes språk och ursprung, hennes stämpel som ”finnsson”, innebär att hennes röst inget är värd. Ingenbarnsland är en rasande uppväxtskildring och en uppgörelse med en vuxenvärld som svek. Eija Hetekivi Olsson skildrar utsattheten med ett eget språk och en smittande överlevnadsenergi. Ingenbarnsland borde alla läsa, tycker jag. Låna den på biblioteket!

Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind

Veronica växer upp i Nyland i Ångermanland. Hennes uppväxt präglas av föräldrarnas relation som kantas av otrohetsaffärer och svek. Hon spenderar mycket tid med sin farmor, farmor som blev mamma tidigt och var ensamstående med sonen Jacke under hela hans uppväxt. Vem som är far till Jacke är det ingen som vet. En uppgift i skolan får Veronica intresserad av häxprocesserna på 1600-talet och de omtalade häxbål som sägs ha brunnit på Bålberget år 1675. Av sin farmor får hon höra berättelsen om Malin, som enligt farmor är en släkting till Veronica som sägs ha klarat sig undan processen med livet i behåll. Veronica drar med sin pappa till biblioteket för att släktforska och får även sin pappa att ta reda på om man kemiskt kan utvisa om häxbränningen verkligen har inträffat.
Parallellt får vi följa Malin och Matz som växer upp i granngårdar i Nyland, leker oskiljaktigt tillsammans under uppväxten men skiljs åt av föräldrarna när de inte blir gifta med varandra utan blir bortgifta på varsitt håll. Malin gifts bort med Erke, som tidigt visar tendens på våldsamt beteende och Malins äktenskap blir olyckligt. Matz blir inte heller lycklig med sin Annika. Både Malin och Annika blir anklagade för att vara häxor och stora rättegångar med många inblandade drar igång. Barn tvingas vittna mot föräldrarna och kvinnor får rådet att erkänna sitt samröre med djävulen för att slippa straff. Annikas son Olof vittnas mot sin egen mor. Olof och Malins dotter Segrid blir även de under uppväxten oskiljaktiga och så småningom, mot alla odds, gifta med varandra. Segrid skyddar sin mors minne, trots hennes dåliga rykte i bygden. Bara Segrid förstår Malins handlande och hennes stora offer.
Det här är en magisk roman som om du ger den lite tid kommer att drabba dig hårt. Det är en stark berättelse om ursprung, arv, mod, makt, familjehemligheter, manligt förtryck, offer och stark kärlek.

Sommarläsning

Äntligen kommer sommarledigheten med extra tid för läsning! Vi har massor att ta igen och mycket nytt att längta till. Här kommer ett urval av det som vi tänker läsa i sommar.  Vad ska du läsa?

Meta ska läsa:

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman

I vargars följe av Stef Penney

Morbror Knuts sorgsna leende av Katarina Kieri

Drömbokhandeln av Laurence Cosse

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Svensk synd av Martin Jern

Hohaj av Elisabeth Rynell  

Josefine ska läsa:

Mary Jones historia : nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig : om mitt liv samt om Dolores & John Silver så som jag fått det berättat för mej av dom själva av Elin Boardy

Mördarens apa av Jakob Wegelius

Ull av Hugh Howey

De första tolv av Justin Cronin

Wolf hall av Hilary Mantel

Trötthetssamhället av Han Byung-Chul

Ingens mamma

Att springa av Maria Sveland

Julia och Emma hör ihop. Fastän de är ganska olika, kommer ifrån helt olika slags familjer och har Mammor som avskyr varandra, så hör de ihop. Det är fantastiskt att ha en sådan vän att dela allt med.

Men så händer någonting, en liten kil bryter in mellan Julia och Emma. Emma kan inte förstå Julias sorg och hennes inbundenhet och Julia kan inte förstå Emmas nya intresse för killar, speciellt Cesar. Emma är van vid att dela allt med sin Mamma Annika medan Julia har svårt att få kontakt med sin ganska känslokalla Mamma.

Och så kommer ännu mer upp till ytan som skiljer de båda vännerna åt, inte bara känslomässigt.

Att springa är en roman om vänskapen, den otroligt viktiga vänskapen, om patriarkaliska maktstrukturer och kvinnlig sårbarhet. Det är en roman som berör.

Detta är Maria Sveland andra roman som hon skrev efter den mycket uppmärksammade ”Bitterfittan”. Hon är en feministisk författare med ett stort rättspatos som skriver romaner om mänsklig utsatthet, behovet av jämställdhet mellan könen och sociala frågor.  

Låna "Att springa" på Biblioteket

/Josefine

Den dödes dotter av Janne Lundström

Abena är född på en tisdag, det hör man på namnet och hon tillhör Papegojans klan, samma som sin Mamma. Abenas Pappa tillhör Hökens klan. Det betyder att Abena inte kan besöka sin fars grav. Abena har ingenstans att göra av sin sorg efter sin Pappa, det finns ingen kvar som förstår henne. Abenas Mamma är orättvis och arg, förmodligen också ledsen. Men sorgen kan de inte dela, Abena var ju Pappa flicka. En dag, när Mamma tvingar Abena att tvätta kläder och passa sin lillebror samtidigt, händer det fruktansvärda. Lillebror glider iväg längs floden i en kanot på drift.

”-Akkor, gnällde hon, vad ska jag göra? Hjälplös såg hon sig omkring – och fick se en stock komma flytande med strömmen. Kanske kunde hon fånga in den och driva med den nerför floden? Hon började vada mot stocken. Och se, den svängde mot henne! Som om den förstod att hon behövde den! I samma ögonblick såg hon näsborrarna. Och de gul-gröna ögonen. En krokodil!”

Förmodligen borde Abena vända till byn och hämta hjälp, men Mamma är ju redan arg och hon vågar inte återvända utan Akkor. Så hon ger sig av efter kanoten. Många faror lurar i Afrika, krokodiler, bufflar och gröna mambor. Också naturens krafter kan överraska, flodens forsar, regntid och stormar, allt råkar Abena ut för. Men naturens faror är inte allt som väntar Abena, människor är inte alltid snälla. Vad Abena inte vet är att hennes fars ande vaktar över henne, han finns med henne och bara väntar på ett tillfälle då hon öppnar sig för honom och låter honom tala till henne. Han vet ju vad hon måste göra.

Låna "den dödes dotter" på biblioteket