Drabbande hela vägen till det oundvikliga slutet

Douglas Foleys Shoo len (Bonnier Carlsen 2009) är den bästa ungdomsroman jag läst på mycket länge. Handlingen snurrar runt Karim, Gabi och Nikoo som går i nian på samma skola. Det är en månad kvar till sommarlovet, en enda lång dallrande väntan. Karim och Gabi har hängt ihop länge, de är stenhårt lojala med varandra, trots att Gabi slirar in på en alltmer våldsam och kriminell bana. En kväll misshandlar de en kvinna i samband med ett rån. Kvinnan visar sig senare vara mamma till Nikoo, den nyinflyttade tjejen som Karim blivit hejdlöst förälskad i. Han vet att han måste berätta vad som hänt, det som gjorts kan inte göras ogjort. Klockan kan inte vridas tillbaka. Något fruktansvärt kommer att hända, det vet vi som läsare redan från bokens början. Något oundvikligt. Samtidigt hoppas jag ända till sista sidan att det ska komma en vändning, att ödet kan hejdas.

vi ska ta oss ur den här friheten och in i en annan

Johannes Anyuru låter Homeros skepp kommunicera med Göteborgs nattbussar i sin fina diktsamling Det är bara gudarna som är nya (W&W 2003). Du som hört honom läsa sina dikter glömmer det aldrig.

"Med benet rakt ut från kroppen,
hastigt pendlande uppåt
i en spark
står han ute i regnstormen
och mäter upp luftrummet mellan sig själv
och dörrvakten, mäter upp avstånd till
resten av allting, som svarar
med en blick; med en
ohygglig, kall blick av makt.

Hjälten, dödsdömd och envis, förbli
densamme.

Det är bara gudarna som är nya./.../"

Varför stannar du kvar?

Jag älskade Karolina Ramqvists More fire (Modernista 2002), och hade stora förväntningar på hennes nya roman Flickvännen (W&W 2009). Förväntningar som infrias, den är hur bra som helst! 30-åriga Karin med den ordnade medelklassbakgrunden har alltid haft en overklighetskänsla, känt att livet inte är spännande nog. Bitarna faller på plats när hon träffar den kriminella John, hon dras till honom utan att egentligen förstå varför. Hon vill ha spänning, men det nya livet som gangsterflickvän innebär mest väntan på att John ska ringa. Hon har brutit med sitt gamla liv, och går runt ensam i den flotta villan. Karin både vill och vill inte veta vad John gör när han håller sig borta dagar i sträck. När hon råkar slå på tv:n får hon en glimt av vad John gör för att upprätthålla deras vidlyftiga livsstil. Hon önskar att hon sluppit veta.

Jag vet inte vad hon heter, så jag kallar henne lilla gumman

Nina Hemmingssons satiriska serierutor har ett alldeles eget signum. I seriealbumet Jag är din flickvän nu (Kartago förlag 2006) hittar du hennes svartsynta, missanpassade men slagkraftiga karaktärer. Patetik när den är som bäst!

Valerie Solanas upprättelse

I Sara Stridsbergs roman Drömfakulteten: tillägg till sexualteorin (Albert Bonniers förlag 2006) berättas Valerie Solanas historia. Hon var feministikonen som skottskadade Andy Warhol, och som hela tiden balanserade på gränsen till undergången. Boken tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2007. Sara Stridsberg skildrar Solanas genom att cirkla runt henne, och resultatet är fascinerande och lite sorgligt. I mångas ögon är Valerie Solanas bara den tokiga människan bakom SCUM-manifestet, men i Stridsbergs roman får hon lite upprättelse.

Om fadern och sonen

Sigge Eklunds skildring av en sons uppgörelse med sin barndom i allmänhet och sin pappa i synnerhet är helt fantastisk. Boken heter Det är 1988 och har precis börjat snöa (Albert Bonniers förlag 2005). Sigges pappa heter Klas, och var som chefsekonom en offentlig person. Det hela börjar när romanens Sigge hittar kassettband som han och hans bror spelade in som små. Att lyssna på banden är som att glänta på en dörr rakt in i barndomen. Han inser att han måste möta sitt förflutna för att kunna gå vidare. Autentiskt, ärligt och kraftfullt på samma gång. Fiktion versus verklighet verkar vara orden för dagen.

Dagens Boye

Uppvaknande

"Livet får en annan färgton-
skälvande, skälvande lyss det och tiger,
när likt skimret från Vätterns sten i sagan
tanken på dig ur djupen
genomglödgande helt all världen stiger.
Nyvaknad ser jag verklighet,
där dov dröm nyss tyngde mig.
Luften är levande, liv andas jag,
liv av dig, av dig."

Karin Boye Samlade dikter (Albert Bonniers förlag 2004)

Fina Mare Kandre

"Jag tror att jag är satt på jorden för att skriva."

Så sa Mare Kandre (1962-2005) i en DN-artikel i samband med novelldebuten 1984. Mare Kandre blev bara 43 år. Samma år som hon dog, 2005, var jag och lyssnade på henne på ett seminarium, hon var så fin och klok. Den första boken jag läste av henne var Aliide, Aliide (Bonniers förlag 1991). Den handlar om 8-åriga Aliide, och är nog den bästa barndomsskildring jag läst, hennes storögda skildring av Slottskogens Rhododenronbuskar och Naturaliekabinettet på Naturhistoriska museet är så levande att du nästan tror att det är dina egna minnen. /Stina

Fascinerande bilderbok

Norska Stian Hole är formgivare och författare, och bilderboken Hermans sommar (Alfabeta 2008) är hans andra barnbok. Boken är en stilla skildring av sexåriga Hermans sommar. Det som är lite unikt med den är de fantastiska bilderna som gjorts genom fotomontage. De är finstämda men lite läskiga på samma gång.

Passion, poesi och förbjuden kärlek

Christine Falkenland äger en alldeles särskild plats i mitt hjärta, hon var en av de första poeter som jag läste på eget bevåg. Hennes senaste alster är romanen Vinterträdgården (W&W 2008)och det är vacker och smärtsam historia om omöjlig kärlek./Stina

Poeten Cecilia Hansson och illustratören Dennis Eriksson i en skön symbios

Cecilia Hansson har gjort sig ett namn som poet och Dennis Eriksson är en av Sveriges mest anlitade illustratörer. Tillsammans har de givit ut en bok, Spegelsken ( Atlas 2008) som jag inte vet om jag ska klassa som lyrik eller illustrerad roman, den är helt enkelt både och. Den utspelar sig under de sista dagarna i nian. Berättarjaget heter också Cecilia Hansson, men om hon är identisk med poeten Cecilia Hansson låter sig vara osagt. Högstadiekorridorerna är klaustrofobiskt trånga och försommarsvettiga, och Cecilia samlar stenar i sin ficka./Stina