Om jag tänker på en riktigt hemsk barndom är det nära till
hands att tänka på närhet till våld av olika slag, alkoholmissbruk och incest.
Men tänk dig att i stället växa upp i en familj där du blir försummad känslomässigt.
Ingen vill lyssna på dig, ingen vill lära dig något eller förklara saker för
dig, ingen vill ta dig på allvar utan gillar att förlöjliga dig istället och
ingen tar någonsin på dig eller tröstar dig när du är ledsen. När någonting oförklarligt inträffar i ditt
liv har du ingen att fråga. I Åsa Grennvalls bok deras ryggar luktade så gott
får vi möta Jenny som växer upp under 70- och 80-talen och har det precis så, en
barndom full av känslomässig försummelse av människor som inte begriper och
därför inte kan ställas till svars. I den grafiska romanens form där bild och
text samverkar blir budskapet så tydligt och berättelsen oerhört drabbande.