Sigge Eklunds skildring av en sons uppgörelse med sin barndom i allmänhet och sin pappa i synnerhet är helt fantastisk. Boken heter Det är 1988 och har precis börjat snöa (Albert Bonniers förlag 2005). Sigges pappa heter Klas, och var som chefsekonom en offentlig person. Det hela börjar när romanens Sigge hittar kassettband som han och hans bror spelade in som små. Att lyssna på banden är som att glänta på en dörr rakt in i barndomen. Han inser att han måste möta sitt förflutna för att kunna gå vidare. Autentiskt, ärligt och kraftfullt på samma gång. Fiktion versus verklighet verkar vara orden för dagen.
