Svarthuset av Peter May

När Kriminalkommissarie Fin Mcleods son omkommit i en olycka och hans äktenskap upplösts av brist på gemensam förankring sker ett mord på Mcleods hemö Isle of Lewis i de Yttre Hebriderna utanför Skottland. Mordet har starka likheter med ett annat mord som Mcleod har utrett i Edinburgh och Fin ser en möjlighet att fly tillvaron och återvända hem. Hem till ön där den allsmäktige Guden och naturen styr tillvaron och där det finns en stor avsaknad av framtidstro. Den mördade mannen är en känd plågoande från Fins skoltid och mordutredningen blir en smärtsam upplevelse med relationer och gömda minnen från förr. Framförallt måste han konfronteras med Massaili, hans första stora kärlek som nu gift sig med hans barndomsvän. Svarthuset har allt en bra deckare ska ha, tycker jag, det råa mörka, spännande människoöden, mystiska platser, bra gestaltning, väldigt mycket spänning och inte alltför mycket blod. Jag slukade den och kastade mig sedan över del två och tre. Modernista 2013.

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

Amanda Svensson tar mig med på en spännande resa, i verklighet och fantasi. Vad som är på riktigt och vad som är på låtsas är inte lätt att veta och längst resan tappar det betydelse eftersom språket och historien är så fantastiska. Bokens huvudperson är en ung kvinna som ska börja på Folkhögskola någonstans i Skåne. Första dagen träffar hon Poeten och dras in i en farlig, destruktiv karusell. Poeten dikterar verkligheten, ibland heter hon Lilja, ibland Sylvia och ibland Astarte. Att skriva blir allt svårare och nätterna är sömnlösa.                                                                                             

Så kommer Ilse till skolan, Lilja blir Mary Read medan Ilse är Anne Bonny och som pirater skapar de storslagna äventyr, men innan Ilse upptäcker och förstår blåmärkena, brännsåren och de intrikata mönstren på Marys mage är allt på väg att sluta riktigt illa. Och hur slutar det egentligen? Norstedts förlag 2014.

Pojken på bergets topp av John Boyne

Pierrot och hans judiske vän Anshel växer upp i Paris. Pierrots pappa, som är tysk, dog visserligen inte i första världskriget, men Pierrots mamma säger ändå att kriget tog hans liv. När så Pierrots mamma dör i tuberkulos hamnar han på barnhem en tid, tills hans faster dyker upp och tar med honom till sitt arbete i Adolf Hitlers residens Berghof i Österrike. Där blir Pierrot/Pieter skolad in i Hitlerjugend och lär sig att sätta sig själv och saken överst. John Boynes berättelser är alltid utifrån barnens synvinkel, historien får liv och djup genom att den lilla människans perspektiv skildras. Man förstår hur den lille ensamma, föräldralöse pojken som blir sedd av Hitler utvecklas till en samvetslös person som förintar och förråder de som står honom närmast och får därmed inblick i de psykologiska och politiska processer som ledde fram till Hitlers maktövertagande. Historien kan i alla fall vara en början till att förstå. Som läsare blir man inte lämnad i sticket, efter kriget får vi också följa Pierrot i hans jakt efter att hitta försoning när vidden av nazisternas brott går upp för honom. B. Wahlströms 2016.