Rör mig inte är del ett i en planerad trilogi som rör sig i en dystopisk framtid där mänskligheten har ställt till det på jorden. Juliette sitter inspärrad på ett mentalsjukhus sedan 264 dagar. Ensam har hon alltid varit, då hennes beröring är farlig, t.o.m. dödlig för andra, men ovissheten och isoleringen håller på att sakta bryta ner hennes förstånd.
Plötsligt får hon sällskap i cellen av Adam, en pojke hon känner igen sedan tidigare som den enda människa som någonsin såg henne och verkade bry sig. Men Adam verkar inte känna igen henne och nu arbetar han som militär i Återetablissemanget. Återetablissemanget som har lurat till sig makten från den alltmer desperata mänskligheten på ett jordklot där det varken finns mat eller vatten så det räcker för alla. Men vad vill de med Juliette?
Språket är poetiskt och sättet den är skriven på är ovanligt och lite förvirrande till en början, men ju mindre förvirrad Juliette blir och ju mer hon lär sig om sina ovanliga förmågor, desto mindre förvirrat blir även språket, så det är ett ganska häftigt grepp faktiskt. Jag tycker inte att boken lyfter till t.ex. Hungerspelens nivå, men det är en helt okey mellanbok att läsa medan man väntar på nästa stora läsupplevelse. Till det duger den mer än väl och jag kommer nog att läsa de två planerade uppföljarna när de kommer.
