torsdag 23 maj 2013

Torsdagsfrågan

Elin, vilken är den bästa platsen att läsa på?


Jag läser ju en hel del barnböcker med mina barn, men när det gäller min egen läsning: Förmodligen vid köksbordet, lördag och söndag morgon.
  

Varför är just den platsen så bra?


Då kan jag äta frukost samtidigt och barnen stör bara ibland eftersom de kan titta på Bolibompa och/eller Disneydags.

Vad finns det för nackdelar med platsen?


Barnen kan bli lite otåliga och därför börja påkalla min uppmärksamhet titt som tätt, vilket orsakar en ganska fragmentarisk läsning. Till sist tycker jag att de tittat för mycket på teve och vi försöker så snart som möjligt hitta på något annat att göra. Då är det slut med läsningen, för den stunden i alla fall.

Josefine, vilken är den bästa platsen att läsa på?


Den bästa platsen är på tåget, tycker jag. Jag har alltid en bok med mig i väskan att ta till så fort jag får tid över. På morgonen har jag 25 minuter på mig och då hinner jag läsa ganska mycket. Jag kan i lugn och ro förbereda mig/varva ner innan och efter jobbet och få en lugn stund för mig själv. Dessutom går resan väldigt snabbt, ibland lite för snabbt.

Varför är just den platsen så bra?


Ett tag läste jag länge innan jag somnade på kvällen, men nu är jag oftast för trött för att läsa mer än ett par sidor då. Det är inte så lätt att hitta stunder då man har tid att läsa ostört någon längre stund, då är resan perfekt.

Vad finns det för nackdelar med platsen?


På pendeln mellan Kungsbacka och Göteborg kontrollerar de färdbevis på varje resa, det är lite jobbigt att bli avbruten. Ibland är jag också så inne i boken att jag glömmer att gå av på min hållplats.

tisdag 21 maj 2013

Jag, En av David Levithan


En vaknar varje dag i en ny kropp. Snabbt måste hen ta reda på förutsättningarna för denna dag; vem är mina föräldrar, var bor jag och vilka är de speciella förutsättningarna idag? En har alltid haft det så här, varje dag en ny kropp och ett försök att överleva utan att förstöra för mycket för den själ som kroppen verkligen tillhör. Det är inte alltid helt okomplicerat. Som när En vaknar i Justins kropp och blir kär i hans flickvän, Rhiannon. Nu blir varje dag en kamp för att träffa henne igen utan att förklara för mycket och utan att komplicera livet för den person vars kropp En lånar. Det blir mycket svårt och helt plötsligt ställs En inför helt nya problem och beslut. Kan En verkligen välja det hen verkligen vill? Hur mycket ansvar har man för de man älskar?
Jag gillade denna bok, det var en ovanlig historia som var skickligt uppbyggd. Men sådana här historier begränsar även boken, förutsättningarna ges så att säga av det yttre skelettet och man kan som författare inte röra sig särskilt fritt då. Men David Levithan gör detta ändå bra och lyckas att utmana läsaren, i alla fall lite grann.
Läs även vad Hanna på Tonårsboken har skrivit här.

Sommarläsning

I Elins badväska kan man hitta dessa böcker i sommar:
 
                                        




Zelda vs. patriarkatet av Lina Neidestam

Nära det vilda hjärtat av Clarice Lispector








Artighetsreglerna av Amor Towles

 



Josefine kommer att bära med sig någon av dessa böcker i sommar:

 

  
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn


 








måndag 20 maj 2013

Torsdagsfrågan

Josefine, vad är det bästa du läst på senaste tiden?

Bakom TV'n ändrades ljuset : 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider

Varför var den boken så bra?

Den fick mig att upptäcka poeter och poesi som var nya för mig och återupptäcka många som jag hade glömt. Dessutom verkligen njuta av urvalet och Göran Greiders texter om poeterna, dikterna och tiden när de skrevs. Jag gillar böcker som verkligen berör mig på djupet, får mig att både skratta och gråta och reflektera.

Vem skulle du vilja rekommendera boken till?

Till alla som gillar språk. Man behöver inte vara en van läsare av poesi för att ta till sig boken, den innehåller ett brett urval texter, låttexter också.


Elin, vad är det bästa du läst på senaste tiden?

Dina brev lägger jag under madrassen av Astrid Lindgren och Sara Schwardt.

Varför var den boken så bra?

Jag blev så himla berörd av den! Boken är en brevväxling i dess helhet mellan Astrid och Sara som börjar 1971, när Sara är 12 år och Astrid över 60. Sara vill så gärna bli skådespelerska och tänker att Astrid med sina kontakter kan hjälpa henne med det. På det sättet inleds en brevväxling som egentligen inte upphör förrän efter Astrid Lindgrens död 2002. Trots åldersskillnaden finner de två varandra. Sara har det trassligt i livet och mycket känns jobbigt: relationen till föräldrarna och till kompisar, skolan… Detta skriver hon om i breven och Astrid lyssnar. Det som är häftigt med dessa brev är att det finns en sådan ömsesidig respekt mellan de som skriver dem. Astrid tar Sara på allvar, ser och bekräftar henne, ställer frågor, men låter även Sara ta del av hennes liv. Det är också imponerande att Sara skriver så bra och välformulerat trots att hon är så ung. Det är länge sedan jag grät när jag läste en bok men när jag läser de sista breven i den här boken så gör jag det.

Vem skulle du vilja rekommendera boken till?

Alla! Det finns väl knappt någon i detta land som inte har en relation till Astrid Lindgren och hennes böcker. Den här boken visar en ny sida av henne. Och så tycker jag det är en hoppfull och förtröstansfull bok som visar hur vi människor behöver varandra och att vi för det allra allra mesta vill varandra väl, fast vi inte känner varandra. Trots tårarna på slutet är det här en bok man blir glad av.