Något att pyssla med

Okej, let´s face it, jag är inte särskilt bra varken på att sticka eller sy. Jag tycker om stickade halsdukar men jag har fler påbörjade projekt än avslutade. Oftast handlar det om att det jag ger mig på är mer ambitiöst än vad som är realistiskt. Boken Sy och sticka på egen hand (Natur & Kultur/ Fakta etc. 2005) kan vara lösningen. Här har Eva Kruk samlat beskrivningar till en soffkudde, stickad mössa, sittsäck, trekantssjal, kjol och annat som faktiskt känns fullt genomförbart. På slutet finns en kort genomgång av grunderna i stickning och sömnad. Fast sittsäcken tror jag att jag skippar.

Allt ditt är mitt?

Musikerna och nedladdarna har inte nått konsensus än. Frågan är om de kommer att göra det? Johan Söderberg tar pulsen på debatten och belyser de filosofiska och historiska sammanhangen som rör upphovsrätt, fildelning och nedladdning i Allt mitt är ditt: fildelning, upphovsrätt och försörjning (Atlas 2008). Hans utgångspunkt är att båda sidorna trots sina meningsskiljaktigheter möts i det faktum att man har en marknadsliberal grundsyn. Allt mitt är ditt: fildelning, upphovsrätt och försörjning fungerar bra som diskussionsunderlag.

Jag var inte säker på hur en sådan person såg ut- bara inte som jag

Det är en ganska allmängiltig känsla: den att inte riktigt passa in, att styra utifrån ett annat kompass. Curtis Sittenfelds I en klass för sig (W&W 2006) är boken som The New York Times utnämnde till en av 2005 års mest betydande romaner. Den handlar om outsidern Lee och hennes år som student på ett glassigt amerikanskt internat. De andra studenterna bär exklusiva märkeskläder och kommer från förmögna famlijer, Lees bakgrund ser helt annorlunda ut, och hon upplever sig som annorlunda. De andra känns ytliga och svåra att nå. Ändå lyckas Lee jobba sig upp till en statusfylld position i hierarkin på internatet, och försöker finna sig till rätta: hon både vill och vill inte passa in. Tonårsrealistiskt och äkta.

Buret av ett andetag, skälvande och kort

Jag får erkänna att jag inte direkt ägnat mig åt feelgood-läsning i jul (med undantag för senaste Rocky av Martin Kellerman). Cormac McCarthy, författaren bakom No country for old men som kommer ut på svenska under våren, fick Pulitzerpriset för Vägen ( Albert Bonniers förlag 2008). Det är en omskakande historia om en man och hans son. Något outtalat har drabbat världen. Kvar finns bara brända rester av ett civiliserat samhälle. Solen visar sig alltmer sällan, och ett både bildligt och högst verkligt mörker sänker sig över jorden. Mannen och hans son rör sig söderut, mot havet. Pojken minns inget av hur vardagen såg ut innan allt förändrades, och pappan är hans hela värld. Vägen är en drabbande historia om hur extrema förhållanden lockar fram både det värsta och det bästa hos oss.