Bell Hooks, professor i engelska vid City University of New York, ställer kärleksbegreppet på ända i Allt om kärlek: nya visioner (Ordfront 2004). Hon både söker kärleken och försöker definiera kärleken. Kärleken är en omsorg om vår egen och andras andliga utveckling, och den är nära kopplad till handling.
"Vi föreställer oss vanligtvis att den sanna kärleken kommer att bli ytterst behaglig och romantisk, full av kärlek och ljus. Sanningen är att sann kärlek handlar bara om arbete./.../ Kärlekens innersta väsen är igenkännande- två personer som ser varandra som de verkligen är."(s.211). Det låter inte så romantiskt vi en första läsning, men jag håller med Bell Hooks om att det är genom handling man visar kärlek. Kanske är det dags att börja se på kärlek mer som en handling än som en känsla?
