Kvinnan i svart av Susan Hill

Jag har en väldigt ambivalent relation till skräck, jag gillar den kittlande känslan när en spännande bok eller film tar tag om mig och inte släpper taget. Samtidigt vet jag att känslan kommer att stanna med mig länge och få mig att låsa extralåset på ytterdörren och titta i garderoben och under sängen innan jag går och lägger mig på kvällen för att sedan ändå inte kunna somna. Så oftast väljer jag ändå bort skräckfilmen eller rysaren, trots tjusningen. Men ibland åker jag dit, som med Kvinnan i svart av Susan Hill som ropade på mig från bokhyllan och fick mig att börja läsa, den var helt enkelt värd en sömnlös natt eller två. För det är ju så med spännande böcker, har du väl börjat läsa så finns det ingen återvändo, du är obönhörligt fast. Kvinnan i svart har många ingredienser för att skrämma dig ifrån vettet, ett stort ödsligt hus på en hed, mystiska, tystlåtna människor, mörka hemligheter, sorg, vanvett och ond bråd död. Räkna med att du får sova med lampan tänd.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

June Elbus älskar sin morbror Finn över allt annat och de har en speciell relation. Men så dör Finn i AIDS och June är ensam i sin sorg, varken Mamma, Pappa eller storasyster Greta förstår, ämnet är ganska tabubelagt och detaljer kring Finns liv hemligstämplas. Det visar sig att Finn hade en speciell vän som heter Toby, han är inte välkommen på begravningen och familjen vill inte alls kännas vid honom. Men sakta och försiktigt tar Toby kontakt med June, en försiktig vänskap byggs upp och äntligen har June någon att dela sin ofantliga sorg med och samtidigt lära sig saker om morbror Finn och sin egen mamma som hon inte visste något om. Romanen utspelar sig i New York 1987 och den ger oss läsare en inblick i 1980-talets syn på homosexualitet och AIDS samtidigt som den lyfter fram de viktiga relationer i våra liv, deras betydelse och hur lätt de kan försvagas av avundsjuka, rädsla och skam. Carol Rifkas Brunts debutroman har både vunnit priser, blivit hyllad i medierna och snabbt blivit en riktig storsäljare. Det är inte svårt att förstå varför. Vi har den på engelska också med titeln: Tell the wolves I'm home.

/Josefine

Legend av Marie Lu

Det landområde som i vår tid är USA:s västkust är nu Republiken. Republiken styr med våld och hot om våld och håller med militär makt och strikta regler invånarna i schack. Invånarna i de fattiga områdena lider inte bara av hunger utan drabbas titt som tätt av pestsmitta som sprider sig bland invånare, republiken sitter på medicinen och den är mycket dyr.

Femtonåriga June räknas som ett militärt underbarn då hon är den enda någonsin som har klarat prövningen med full poäng. Hon kommer ifrån en högt ansedd familj i Los Angeles och spås en lysande framtid i Republikens toppskikt. Day däremot växer upp i slummen och är republikens mest eftersökte brottsling.

När Day en dag gör inbrott på ett sjukhus för att skaffa medicin till sin sjuke lillebror dör Junes storebror, den enda familjemedlem som hon har kvar i livet. June bestämmer sig för att själv fånga Day och ställa honom till svars för mordet på Metias. Sedan ändras allt och både June och Day får omvärdera allt de trodde sig veta om sig själva, om sin värld och om sin framtid.

Sagoberättaren av Antonia Michaelis

För att Micha ska se livet som lite magiskt och spännande skriver Abel sagor av verkligheten och berättar fantastiska historier om storslagna äventyr. För verkligheten är alltifrån glamorös. Abel tar hand om sin lillasyster Micha efter att deras Mamma Michelle försvunnit. Michas Pappa och Abels styvfar lurar i närheten och man anar att han har dunkla avsikter och att Abel har mer än ett skäl att hata honom. Runt om finns också socialtjänsten, frågvisa lärare och nyfikna grannar, allihop ett hot mot de båda barnen som ingenting hellre vill än att få vara tillsammans. Det är tufft att ensam klara försörjning och studentexamen, så Abel säljer droger vid sidan om och tar jobb på nätterna. Anna fascineras av och dras till Abel som står ensam på skolgården och lyssnar på vitt brus i hörlurarna. De dras alltmer in i varandras världar och Anna skrivs in i Abels sagovärld. I sagan är Micha en drottning med ett diamanthjärta och Abel ett sjölejon/hund som guidar det gröna skeppet med det gula rodret rätt. Efter det gröna skeppet seglar ett svart skepp med ondskefulla förföljare som vill åt drottningens hjärta. Men en efter en dör förföljarna och deras motsvarigheter i verkligheten också. Men vem ligger bakom dödsfallen? Anna är väl inte kär i en mördare? Leonard Cohen och hans poetiska texter, hemlighetsfulla Fyrvaktare, mystiska dödsfall och en kärlek som verkar förlåta även de värsta av alla hemska övertramp har alltihop en del i historien om Anna och Abel. Allting inlindat och omskrivet till en underbar saga att förundras över. Jag tycker mycket om historien även om sagan ibland förstärker inarbetade könsroller och hemska övergrepp bortförklaras lite för lättvindigt. Vissa saker varken bör eller kan kärleken övervinna. Låna Sagoberättaren på biblioteket. /Josefine

Torsdagsfrågan på en tisdag. Crazy.

Jaha du Elin, hur går det med torsdagsfrågan egentligen?

Det går väl sådär. Det formligen väller in läroböcker till biblioteket så vi hinner ju inte med så mycket mer än att bära och scanna böcker just nu.

Apropå allt vi ska läsa i sommar, inbundet eller pocket? Varför?

Det är ju nåt särskilt med inbundet men jag säger ändå pocket. De har oftast snyggare omslag än inbundna böcker och eftersom jag gillar snygga omslag, gillar jag pocket. Att gå omkring på Pocket Shop och kolla på böcker är ju helt fantastiskt! Som en godisaffär, fast bara nyttigt! Just nu kommer jag inte på något bra exempel, men Anneli Jordahls böcker om klass är ju så fina, både till yta och innehåll. Fast de är fina i inbundet också… Dessutom är pocket lättare att hålla i när man läser. Det gör heller ingenting om de blir lite kantstötta och slitna. Då ser man att boken är ordentligt läst.

Läsa eller lyssna? Varför?

Läsa. Det är det jag är mest van med. Men jag gillar ljudböcker också. Jag trodde verkligen inte att ljudböcker var min grej, men sen jag började pendla till Kungsbacka har börjat lyssna. Det är kul, eftersom urvalet är mer begränsat än när det gäller vanliga böcker väljer jag ljudböcker som jag nog aldrig hade läst som vanlig bok. I vintras lyssnade jag på Mikael Niemis Fallvatten. Det var författaren själv som läste och det passade ju så bra med hans dialekt till handlingen.

Nä du Josefine, hur går det med torsdagsfrågan egentligen?

Ja, det går ju sådär. Tur att jag har dig.

Apropå allt vi ska läsa i sommar, inbundet eller pocket? Varför?

Alltså, jag är lite svag för inbundna böcker. Dels för att om jag tycker om en bok, så vill jag spara den och dels för att det är en härlig tyngd i den inbundna boken och det är liksom lite lättare att hålla den uppslagen. Men samtidigt så kan jag ju inte resa någonstans utan ett gäng böcker med mig, oftast pratar vi inte en två, tre stycken utan gärna en fem, sex. Det är för att jag alltid måste ha något att läsa som jag känner för att läsa och det vet jag inte alltid i förväg vad det kan vara. Då är det bra att det finns pocketböcker så att väskan går att bära.

Läsa eller lyssna? Varför?

Jag har aldrig riktigt fastnat för att lyssna på böcker, förutom då jag kör bil långa sträckor. Då är ljudboken helt oslagbar, tiden flyger iväg och resan blir en fin upplevelse. Förra sommaren körde jag till Molde i Norge och lyssnade på Regina Lunds inläsning av Jeanette Wintersons Fyrväktaren, Reginas Lunds röst med den poetiska texten blandat med den norska naturen på Hardangervidda var en underbar, oförglömlig kombination. Men annars tycker jag att det är mest avkopplande att läsa själv.

Torsdagsfrågan

Elin, vilken är den bästa platsen att läsa på?

Jag läser ju en hel del barnböcker med mina barn, men när det gäller min egen läsning: Förmodligen vid köksbordet, lördag och söndag morgon.

  

Varför är just den platsen så bra?

Då kan jag äta frukost samtidigt och barnen stör bara ibland eftersom de kan titta på Bolibompa och/eller Disneydags.

Vad finns det för nackdelar med platsen?

Barnen kan bli lite otåliga och därför börja påkalla min uppmärksamhet titt som tätt, vilket orsakar en ganska fragmentarisk läsning. Till sist tycker jag att de tittat för mycket på teve och vi försöker så snart som möjligt hitta på något annat att göra. Då är det slut med läsningen, för den stunden i alla fall.

Josefine, vilken är den bästa platsen att läsa på?

Den bästa platsen är på tåget, tycker jag. Jag har alltid en bok med mig i väskan att ta till så fort jag får tid över. På morgonen har jag 25 minuter på mig och då hinner jag läsa ganska mycket. Jag kan i lugn och ro förbereda mig/varva ner innan och efter jobbet och få en lugn stund för mig själv. Dessutom går resan väldigt snabbt, ibland lite för snabbt.

Varför är just den platsen så bra?

Ett tag läste jag länge innan jag somnade på kvällen, men nu är jag oftast för trött för att läsa mer än ett par sidor då. Det är inte så lätt att hitta stunder då man har tid att läsa ostört någon längre stund, då är resan perfekt.

Vad finns det för nackdelar med platsen?

På pendeln mellan Kungsbacka och Göteborg kontrollerar de färdbevis på varje resa, det är lite jobbigt att bli avbruten. Ibland är jag också så inne i boken att jag glömmer att gå av på min hållplats.

Jag, En av David Levithan

En vaknar varje dag i en ny kropp. Snabbt måste hen ta reda på förutsättningarna för denna dag; vem är mina föräldrar, var bor jag och vilka är de speciella förutsättningarna idag? En har alltid haft det så här, varje dag en ny kropp och ett försök att överleva utan att förstöra för mycket för den själ som kroppen verkligen tillhör. Det är inte alltid helt okomplicerat. Som när En vaknar i Justins kropp och blir kär i hans flickvän, Rhiannon. Nu blir varje dag en kamp för att träffa henne igen utan att förklara för mycket och utan att komplicera livet för den person vars kropp En lånar. Det blir mycket svårt och helt plötsligt ställs En inför helt nya problem och beslut. Kan En verkligen välja det hen verkligen vill? Hur mycket ansvar har man för de man älskar?

Jag gillade denna bok, det var en ovanlig historia som var skickligt uppbyggd. Men sådana här historier begränsar även boken, förutsättningarna ges så att säga av det yttre skelettet och man kan som författare inte röra sig särskilt fritt då. Men David Levithan gör detta ändå bra och lyckas att utmana läsaren, i alla fall lite grann.

Läs även vad Hanna på Tonårsboken har skrivit här.