Sagoberättaren av Antonia Michaelis

För att Micha ska se livet som lite magiskt och spännande skriver Abel sagor av verkligheten och berättar fantastiska historier om storslagna äventyr. För verkligheten är alltifrån glamorös. Abel tar hand om sin lillasyster Micha efter att deras Mamma Michelle försvunnit. Michas Pappa och Abels styvfar lurar i närheten och man anar att han har dunkla avsikter och att Abel har mer än ett skäl att hata honom. Runt om finns också socialtjänsten, frågvisa lärare och nyfikna grannar, allihop ett hot mot de båda barnen som ingenting hellre vill än att få vara tillsammans. Det är tufft att ensam klara försörjning och studentexamen, så Abel säljer droger vid sidan om och tar jobb på nätterna. Anna fascineras av och dras till Abel som står ensam på skolgården och lyssnar på vitt brus i hörlurarna. De dras alltmer in i varandras världar och Anna skrivs in i Abels sagovärld. I sagan är Micha en drottning med ett diamanthjärta och Abel ett sjölejon/hund som guidar det gröna skeppet med det gula rodret rätt. Efter det gröna skeppet seglar ett svart skepp med ondskefulla förföljare som vill åt drottningens hjärta. Men en efter en dör förföljarna och deras motsvarigheter i verkligheten också. Men vem ligger bakom dödsfallen? Anna är väl inte kär i en mördare? Leonard Cohen och hans poetiska texter, hemlighetsfulla Fyrvaktare, mystiska dödsfall och en kärlek som verkar förlåta även de värsta av alla hemska övertramp har alltihop en del i historien om Anna och Abel. Allting inlindat och omskrivet till en underbar saga att förundras över. Jag tycker mycket om historien även om sagan ibland förstärker inarbetade könsroller och hemska övergrepp bortförklaras lite för lättvindigt. Vissa saker varken bör eller kan kärleken övervinna. Låna Sagoberättaren på biblioteket. /Josefine

Torsdagsfrågan på en tisdag. Crazy.

Jaha du Elin, hur går det med torsdagsfrågan egentligen?

Det går väl sådär. Det formligen väller in läroböcker till biblioteket så vi hinner ju inte med så mycket mer än att bära och scanna böcker just nu.

Apropå allt vi ska läsa i sommar, inbundet eller pocket? Varför?

Det är ju nåt särskilt med inbundet men jag säger ändå pocket. De har oftast snyggare omslag än inbundna böcker och eftersom jag gillar snygga omslag, gillar jag pocket. Att gå omkring på Pocket Shop och kolla på böcker är ju helt fantastiskt! Som en godisaffär, fast bara nyttigt! Just nu kommer jag inte på något bra exempel, men Anneli Jordahls böcker om klass är ju så fina, både till yta och innehåll. Fast de är fina i inbundet också… Dessutom är pocket lättare att hålla i när man läser. Det gör heller ingenting om de blir lite kantstötta och slitna. Då ser man att boken är ordentligt läst.

Läsa eller lyssna? Varför?

Läsa. Det är det jag är mest van med. Men jag gillar ljudböcker också. Jag trodde verkligen inte att ljudböcker var min grej, men sen jag började pendla till Kungsbacka har börjat lyssna. Det är kul, eftersom urvalet är mer begränsat än när det gäller vanliga böcker väljer jag ljudböcker som jag nog aldrig hade läst som vanlig bok. I vintras lyssnade jag på Mikael Niemis Fallvatten. Det var författaren själv som läste och det passade ju så bra med hans dialekt till handlingen.

Nä du Josefine, hur går det med torsdagsfrågan egentligen?

Ja, det går ju sådär. Tur att jag har dig.

Apropå allt vi ska läsa i sommar, inbundet eller pocket? Varför?

Alltså, jag är lite svag för inbundna böcker. Dels för att om jag tycker om en bok, så vill jag spara den och dels för att det är en härlig tyngd i den inbundna boken och det är liksom lite lättare att hålla den uppslagen. Men samtidigt så kan jag ju inte resa någonstans utan ett gäng böcker med mig, oftast pratar vi inte en två, tre stycken utan gärna en fem, sex. Det är för att jag alltid måste ha något att läsa som jag känner för att läsa och det vet jag inte alltid i förväg vad det kan vara. Då är det bra att det finns pocketböcker så att väskan går att bära.

Läsa eller lyssna? Varför?

Jag har aldrig riktigt fastnat för att lyssna på böcker, förutom då jag kör bil långa sträckor. Då är ljudboken helt oslagbar, tiden flyger iväg och resan blir en fin upplevelse. Förra sommaren körde jag till Molde i Norge och lyssnade på Regina Lunds inläsning av Jeanette Wintersons Fyrväktaren, Reginas Lunds röst med den poetiska texten blandat med den norska naturen på Hardangervidda var en underbar, oförglömlig kombination. Men annars tycker jag att det är mest avkopplande att läsa själv.

Torsdagsfrågan

Elin, vilken är den bästa platsen att läsa på?

Jag läser ju en hel del barnböcker med mina barn, men när det gäller min egen läsning: Förmodligen vid köksbordet, lördag och söndag morgon.

  

Varför är just den platsen så bra?

Då kan jag äta frukost samtidigt och barnen stör bara ibland eftersom de kan titta på Bolibompa och/eller Disneydags.

Vad finns det för nackdelar med platsen?

Barnen kan bli lite otåliga och därför börja påkalla min uppmärksamhet titt som tätt, vilket orsakar en ganska fragmentarisk läsning. Till sist tycker jag att de tittat för mycket på teve och vi försöker så snart som möjligt hitta på något annat att göra. Då är det slut med läsningen, för den stunden i alla fall.

Josefine, vilken är den bästa platsen att läsa på?

Den bästa platsen är på tåget, tycker jag. Jag har alltid en bok med mig i väskan att ta till så fort jag får tid över. På morgonen har jag 25 minuter på mig och då hinner jag läsa ganska mycket. Jag kan i lugn och ro förbereda mig/varva ner innan och efter jobbet och få en lugn stund för mig själv. Dessutom går resan väldigt snabbt, ibland lite för snabbt.

Varför är just den platsen så bra?

Ett tag läste jag länge innan jag somnade på kvällen, men nu är jag oftast för trött för att läsa mer än ett par sidor då. Det är inte så lätt att hitta stunder då man har tid att läsa ostört någon längre stund, då är resan perfekt.

Vad finns det för nackdelar med platsen?

På pendeln mellan Kungsbacka och Göteborg kontrollerar de färdbevis på varje resa, det är lite jobbigt att bli avbruten. Ibland är jag också så inne i boken att jag glömmer att gå av på min hållplats.

Jag, En av David Levithan

En vaknar varje dag i en ny kropp. Snabbt måste hen ta reda på förutsättningarna för denna dag; vem är mina föräldrar, var bor jag och vilka är de speciella förutsättningarna idag? En har alltid haft det så här, varje dag en ny kropp och ett försök att överleva utan att förstöra för mycket för den själ som kroppen verkligen tillhör. Det är inte alltid helt okomplicerat. Som när En vaknar i Justins kropp och blir kär i hans flickvän, Rhiannon. Nu blir varje dag en kamp för att träffa henne igen utan att förklara för mycket och utan att komplicera livet för den person vars kropp En lånar. Det blir mycket svårt och helt plötsligt ställs En inför helt nya problem och beslut. Kan En verkligen välja det hen verkligen vill? Hur mycket ansvar har man för de man älskar?

Jag gillade denna bok, det var en ovanlig historia som var skickligt uppbyggd. Men sådana här historier begränsar även boken, förutsättningarna ges så att säga av det yttre skelettet och man kan som författare inte röra sig särskilt fritt då. Men David Levithan gör detta ändå bra och lyckas att utmana läsaren, i alla fall lite grann.

Läs även vad Hanna på Tonårsboken har skrivit här.

Sommarläsning

I Elins badväska kan man hitta dessa böcker i sommar:

 Dagboksanteckningar från ett källarhål av David Wiberg

 

                                        

Glaskupan av Sylvia Plath

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren

Homecoming queen av Moa Herngren

Zelda vs. patriarkatet av Lina Neidestam

Asfaltsänglar av Johanna Holmström

Nära det vilda hjärtat av Clarice Lispector

Artighetsreglerna av Amor Towles

 

Be för mig i tusen år av Yiyun Li

Josefine kommer att bära med sig någon av dessa böcker i sommar:

Borde vara död av Pål Eggert   

 



  

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn

Hatet av Maria Sveland

 

Hemlös av Gail Carriger

More fire av Karolina Ramqvist

Vad jag såg och när jag ljög av Judy Blundell

Välkommen till din psykos av Nanna Johansson

Vi möts igen av Laurie Frankel

Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt

Så gör jag: konsten att skriva av Bodil Malmsten

Elefanten som gick upp i rök av Haruki Murakami

Torsdagsfrågan

Josefine, vad är det bästa du läst på senaste tiden?

Bakom TV'n ändrades ljuset : 56 politiska dikter valda och kommenterade av Göran Greider

Varför var den boken så bra?

Den fick mig att upptäcka poeter och poesi som var nya för mig och återupptäcka många som jag hade glömt. Dessutom verkligen njuta av urvalet och Göran Greiders texter om poeterna, dikterna och tiden när de skrevs. Jag gillar böcker som verkligen berör mig på djupet, får mig att både skratta och gråta och reflektera.

Vem skulle du vilja rekommendera boken till?

Till alla som gillar språk. Man behöver inte vara en van läsare av poesi för att ta till sig boken, den innehåller ett brett urval texter, låttexter också.

Elin, vad är det bästa du läst på senaste tiden?

Dina brev lägger jag under madrassen av Astrid Lindgren och Sara Schwardt.

Varför var den boken så bra?

Jag blev så himla berörd av den! Boken är en brevväxling i dess helhet mellan Astrid och Sara som börjar 1971, när Sara är 12 år och Astrid över 60. Sara vill så gärna bli skådespelerska och tänker att Astrid med sina kontakter kan hjälpa henne med det. På det sättet inleds en brevväxling som egentligen inte upphör förrän efter Astrid Lindgrens död 2002. Trots åldersskillnaden finner de två varandra. Sara har det trassligt i livet och mycket känns jobbigt: relationen till föräldrarna och till kompisar, skolan… Detta skriver hon om i breven och Astrid lyssnar. Det som är häftigt med dessa brev är att det finns en sådan ömsesidig respekt mellan de som skriver dem. Astrid tar Sara på allvar, ser och bekräftar henne, ställer frågor, men låter även Sara ta del av hennes liv. Det är också imponerande att Sara skriver så bra och välformulerat trots att hon är så ung. Det är länge sedan jag grät när jag läste en bok men när jag läser de sista breven i den här boken så gör jag det.

Vem skulle du vilja rekommendera boken till?

Alla! Det finns väl knappt någon i detta land som inte har en relation till Astrid Lindgren och hennes böcker. Den här boken visar en ny sida av henne. Och så tycker jag det är en hoppfull och förtröstansfull bok som visar hur vi människor behöver varandra och att vi för det allra allra mesta vill varandra väl, fast vi inte känner varandra. Trots tårarna på slutet är det här en bok man blir glad av.

Fågelbarn av Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist har kommit ut med sin nya bok, Fågelbarn och jag och Elin var på releaseparty på Akademibokhandeln på Frölunda torg där Christin blev intervjuad och där hon signerade sin nya bok. Det var skoj. När hon signerade mitt exemplar skrev hon: ”lämna lampan på” och det fick jag nästan göra faktiskt, åtminstone låste jag dörren extra ordentligt den kvällen. För det är en riktigt otäck bok hon har skrivit, Christin. Den handlar om Hanna, som också var med i Kaninhjärta och ligger i tid före händelserna i den, tillbaka till Hannas barndom. Hanna växte, precis som Christin, upp i Vallda och det är där i Hannas dysfunktionella familj som Fågelbarn utspelar sig. Den tredje delen i serien om Hanna är redan färdigskriven, jag väntar redan med spänning på den. Läs gärna Fågelbarn men lämna lampan på.

Skriv och vinn 5000 kronor

Kungsbacka mina drömmars stad? Det är temat i Norra Hallands nyinstiftade skrivarstipendie för gymnasieelever i årskurs tre. Syftet är att lyssna och ge plats för unga människors tankar om att leva i vår kommun samt att stimulera berättandet. Bidragen få innehålla max 5000 tecken (inklusive blanksteg) och ska vara inlämnat senast den 22 april till elisabeth.blide@norrahalland.se. Första pris är 5000 kronor och vinnarna publiceras i Norra Halland den 24 maj.

Ta chansen att göra din röst hörd!

Anaché - Myter från akkade av Maria Turtschaninoff

Anaché växer upp på stäppen som Roukens (ledaren för stammens) dotter. Tillsammans med sin älskade storebror Hour utforskar Anaché sin miljö och lär sig allt som Hour gör och hon blir en mästare på hästryggen och att jaga med knivar.

Men det är en värld fylld av manligt våld, kvinnor och flickor ska veta sin plats och det som Anaché kan och vet är egentligen förbjudet för flickor. Det är också en värld fylld med andlig närvaro, Stora jord och Blå himmel är kraftfulla gudar som styr över naturen och Anaché möter tidigt sin skyddsande Pau Jau – den vita bergsgeten.

Men Ananouk – den andlige ledaren vill ha makt över andar och gudar och han försöker att tygla Blå Himmel – gudinnan. Det får fruktansvärda konsekvenser för hela stammen och kanske allra mest för Anaché. Hon befinner sig helt plötsligt i stormens öga och måste ensam, trots en stor sorg, bära ansvar för hela stammen därför att hon kan läsa Gudinnans vilja och hon ensam förstår vad som måste göras.

Förutom att vara en riktig hjältinna visar Anaché att det finns alternativa sätt att leva även i en hårt styrd manlig värld, man måste bara ha modet att hitta sin väg, förstå och strategiskt motarbeta gamla mönster och uthålligheten att inte ge upp.

Maria Turtschaninoff har med Anaché återvänt till den värld hon byggde upp i sin prisbelönta fantasyroman Arra. Det är en värld som har många likheter med vår egen och som därför kan få läsaren att ställa frågor och få insikter gällande vår egen tillvaro. Historien visar också att ingen egentligen vinner några strider med våld och förtryck – inte i längden. En hållbar balans skapas istället med lyhördhet, respekt och ödmjukhet. Anaché – Myter från akkade har alla ingredienser som en god bok ska ha och det är en bok för alla åldrar, jag gillar den väldigt mycket.

Låna den på biblioteket!

Rör mig inte! Av Tahereh Mafi

Rör mig inte är del ett i en planerad trilogi som rör sig i en dystopisk framtid där mänskligheten har ställt till det på jorden. Juliette sitter inspärrad på ett mentalsjukhus sedan 264 dagar. Ensam har hon alltid varit, då hennes beröring är farlig, t.o.m. dödlig för andra, men ovissheten och isoleringen håller på att sakta bryta ner hennes förstånd.

Plötsligt får hon sällskap i cellen av Adam, en pojke hon känner igen sedan tidigare som den enda människa som någonsin såg henne och verkade bry sig. Men Adam verkar inte känna igen henne och nu arbetar han som militär i Återetablissemanget. Återetablissemanget som har lurat till sig makten från den alltmer desperata mänskligheten på ett jordklot där det varken finns mat eller vatten så det räcker för alla. Men vad vill de med Juliette?

Språket är poetiskt och sättet den är skriven på är ovanligt och lite förvirrande till en början, men ju mindre förvirrad Juliette blir och ju mer hon lär sig om sina ovanliga förmågor, desto mindre förvirrat blir även språket, så det är ett ganska häftigt grepp faktiskt. Jag tycker inte att boken lyfter till t.ex. Hungerspelens nivå, men det är en helt okey mellanbok att läsa medan man väntar på nästa stora läsupplevelse. Till det duger den mer än väl och jag kommer nog att läsa de två planerade uppföljarna när de kommer.

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist

Ibland har man tur och trillar över en bok som man inte vet så mycket om, men som ändå lockar till läsning. Så var det för mig och Kaninhjärta.

Kaninhjärta handlar om Mary och Anne, ett tvillingpar som bor i Vallda. Mary och Anne är två personer men ibland kan gränsen bli lite oklar. Maryanne kan det bli när Mamma ropar. Mary säger att Anne har ett kaninhjärta, ett litet skrämt hjärta som pickar jättesnabbt. Kanske beror det på att Anne är den som får ta ansvar och skydda Mary mot faror som Mary inte vet något om.

Tillsammans utgör Mary och Anne nämligen ett medium. Mary lånar ut sin kropp till andarna och Anne lyssnar. Det är mycket som Anne inte förstår, men ibland är budskapet mycket tydligt; vissa obetänksamma val kan leda till fara för Marys liv. Anne tar på sig ansvaret att skydda Mary, men den uppgiften blir svårare och svårare i takt med att Mary blir mer och mer utlevande.

Riktigt spännande blir det när syskonen hamnar i en medial grupp som leds av Emilia, gruppen letar efter en försvunnen liten flicka som Emilia känner. Gruppmedlemmarna har olika förmågor, men allteftersom blir splittringen i gruppen allt tydligare, någon eller några har en dold agenda. Vad är det Emilia inte vill berätta?

Meta och jag är så oerhört glada över att kunna hälsa Christin Ljungqvist välkommen hit till Aranärgymnasiet tisdag den 29 januari klockan 11.30 i biblioteket.

Eleverna på Estetprogrammet har läst Kaninhjärta och Christin kommer hit och berättar om den, sitt författarskap och sin tid på Aranäsgymnasiet.

Kaninhjärta kommer att leva med mig länge, den är oerhört spännande och välskriven, den kryper under skinnet på mig och skrämmer mig på riktigt, ibland är den riktigt otäck. Men oftast är den ”bara” fängslande, skimrande, medryckande och fantastiskt bra. Jag vet att Christin skriver på något nytt, hoppas att det går fort.

Ny tidning i biblioteket!!!

Turk & Timotej: En natt av Lina Forss och Niklas Krog

Författarna Niklas Krog och Lina Forss låter i denna bok sina karaktärer från tidigare böcker mötas. Turk har vi mött i Krogs böcker om basketvärlden, i serien som börjar med ”ingen rädsla” och Timotej i serien som börjar med ”kär i kärleken”. Turk och Timotej har väldigt olika bakgrund, familjesituation och sätt att leva och tänka men när de möts i en reakorg på NK en eftermiddag i december dras de ohjälpligt till varandra. En rosa halsduk blir upptakten till en katt- och råttalek som utmynnar i en magisk natt som ingen av dem någonsin ska glömma.

Jag tycker att författarna får fram en finstämd berättelse om ett avgörande möte i två människors liv, när allt annat plötsligt suddas ut och ingenting annat än den andre betyder något. Men också hur det kan vara när två helt olika människor gör sitt allra bästa för att nå fram till varandra, men ändå snavar i fallgropar, tappar fotfästet och satsar allt för att återfå balansen. Turk & Timotej: En natt är en riktigt fin kärlekshistoria.