På den Halländska gården växer Monica upp tillsammans med sin stillsamma far bonden Ivan och deras djur. En dag kommer Johanna, stadsbarnet och invaderar Monicas liv. Johanna med sin fina familj, drinkar och bjudningar. Under några barndomssomrar lever Monica och Johanna helt i symbios med varandra och utanför föräldrarnas synfält.
Med tiden växer flickorna ifrån varandra. Monica föder tidigt en son och bor kvar på gården efter att Ivan gått bort. Johanna fortsätter tillbringa somrarna i granngården senare som gift med två söner. Klasskillnaderna lever vidare, flera rika sommargäster köper upp mark och bygger vräkiga hus längs strandlinjen. Det är en mörk berättelse som får ett tragiskt slut. Monica hör sin mammas röst stilla läsa Edit Södergran.
"Jag har krafter. Jag fruktar ingenting.
Ljus är himlen för mig.
Går världen under -
jag går icke under.
Mina ljusa horisonter stå
över jordens stormande natt.
Träden fram ur det gåtfulla ljusfält!
Oböjlig väntar min kraft."