Om vänskap på vers

"Vi är den trekroppade monsterödlan -
Britta är min högra hälft,
Klara är min vänstra vinge

När Klara svävar ut
halar Britta in henne med tungan
och när jag välter omkull
för att min vänstra vinge
är så fladdrig
borrar Britta alla klor i jorden
som ettt bistert urberg."

Tove, Klara och Britta är bästa klasskompisar, trots, eller just för att, de är helt olika. Det är de mot världen, de har genomskådat allt och de tänker inte låta sig inlemmas i det stelnade vuxenlivet. Tillsammans hånar de klasskamraterna, åker på sommarläger och lär sig kyssas, drömmer, sommarjobbar och börjar umgås med några killar från det av föräldrarna fruktade Märsta. Men liv är förändring och det gäller även deras vänskap. Kanske inget varar för evigt?
Människoätande människor i Märsta (2009) är något så ovanligt som en roman skriven på vers. Berättandet på vers har ju annars haft en liten svacka under de sista 2-300 åren, med vissa undantag (t.ex. Harry Martinssons Aniara från 1956). Här testas formen på nytt, med ett spännande resultat.
Bokens författare Aase Berg är poet och skribent i bl.a. Expressen.