Johan Kling är mest känd som regissören till den uppmärksammade filmen Darling, en film om ett kallt Stockholm. Samma känslomässiga kyla återfinns i hans fina debutroman Människor helt utan betydelse (Norstedts 2009). Det är 1998 och berättarjaget Magnus fördriver en sommardag i Stockholms innerstad. Han frilansar inom mediebranschen, och rör sig mellan mediebyråer där det ena mötet är mer förnedrande än det andra, han väntar på att flickvännen ska ringa, varför ringer hon inte? Det är nittotal men känns samtida, isande, obehagligt och trovärdigt. Förlaget har valt att kalla boken för en sekelslutsroman för vår egen tid, och jag instämmer i det.